Hej alla fina. Hoppas ni har haft det otrolit bra och inte för att påminna er om hur länge sedan det var jag faktiskt gjorde ett blogginlägg här, vilket jag precis gjorde.. woopsy

 

Det har gått ett år. Ett år sedan jag lämnade svensk mark och flyttade till andra sidan jorden. Hade ingen aning om hur jag skulle fixa det här, eller vad jag ens skulle göra om ett år, som då. Som nu. Och visst finns de där tankarna kvar djupt där inne. Vart kommer jag befinna mig om sådär ett år, om fem år och om tio. Det på ett sätt gör mig idag exalterad. Hade ni frågat mig för ett år sedan hade jag sagt att jag inte vågar tänka. Inte vågar säga något, för det gjorde mig på ett sätt stressad. Stressad att inte veta och att inte förstå varför jag faktiskt blev stressad över en sådan sak. Denna resan har fått mig att våga mer. Att våga gå min väg, för detta året har lärt mig att leva ett lyckligare liv handlar om perspektiv. För lycka, för mig, är liv som avancerar, som rör sig och utvecklas. Ditt sinne är mäktigare än du tror. Vad vi än tänker på så blir vi det vi tänker. t.ex. tänker du dig ledsna, negativa tankar så blir ditt humör sämre. Du ser allt negativt och du orkar helt enkelt inte göra någonting. För din energi att orka ligger också i det du tänker. Om du istället försöker övervinna de där tankarna och fokuserar på det som du tycker om och de drömmar du har som du bara drömmer om att en dag få bli verklighet. Så kommer du orka. Du kommer ha energi. Du kommer vara positiv. Det är vad jag har lärt mig sedan jag satte mina fötter på japansk mark.

 

Det är äntligen lördag och inte på tal om vad som händer runt omkring i världen och det som hände igår. Mina tankar går till er alla berörande kring detta. Världen behöver en enda stor gruppkram känner jag, för tillsammans gör vi skillnad.