Det är torsdagskväll och jag sitter mitt i Tokyo och studerar svensk grammatik på Starbucks. Något jag aldrig trodde som barn att jag skulle göra. Visst låter det konstigt? Man märker verkligen hur lätt det är att prata men när det kommer till satsdelar, formlära osv. så vill jag bara gräva ner mig. Men något positivt med det hela är att även jag kommer att lära mig svenskan under mina egna lektioner. Måste ju veta vad jag lär ut och kunna förklara vad ett Adverb är ifall någon frågar och sätta ut alla satsdelar i en mening.

Så apropå studier. Något som man reagerar på när man är här och studerar, är att man studerar helt olikt från hur man gör i Sverige. Här fokuserar man På kvantitet framför kvalitén. Man lägger alltså inte tid på att man ska komma ihåg utan ju fortare man lär ut desto bättre ser det ut för familjen, för då studerar man i snabb takt och får alltså mer i ryggsäcken. Vilket vi inte alls fokuserar på i Sverige. Där tar man en dag i taget och fokuserar på kvalitén att lära sig, dvs. att komma ihåg och lära sig. Så frågan är: ska man studera fort och få mer i ryggsäcken (vilket man ändå inte kommer komma ihåg i längden) eller studera långsamt med repitioner så man får en stadig grund och lär sig?

på en vecka går vi igenom 2-3 kapitel, som varje kapitel innehåller 25 nya vokabulärer, och ny grammatik, och varje dag lär vi oss 6 nya kanji (den där kinensiska skriften Ni vet). Har 2-3 prov i veckan som lärarna alltid pushar en med att få 100 poäng på. apropå poängen här i Japan, så är det något utav det mest diskriminerande jag sett när man får tillbaka ett prov. Något som de gjorde väldigt mycket i början men inte varit med om det nu på sista tiden är: De ropar först ut de tre bästa av alla i klassen och alla applåderar och ger dem beröm men efteråt ropar de även ut de tre som fick minst poäng och alla sitter helt tyst. Som att man borde skämmas för att man fick sämst och blir då stämplad som den som aldrig studerar. Och får då frågan om man vill åka tillbaka hem till sitt hemland.

Vi från västvärlden har såklart reagerat stort på det här och sagt till lärarna på skarpen att så gör man inte. Kanske en väldigt stor kulturkrock när det kommer till skolundervisning. Och kanske svaret till att de lagt ner med den metoden. Samma gäller även parövningar. Har hört från en annan klass att deras lärare inte delar in ett par i tjej och kille för så fungerar det inte i den "japanska skolan". För en kille kan inte umgås med en tjej och tvärtom. Självklart reagerar jag som feminist oerhört starkt på det här. Även när man får lära sig vissa fraser så tar alltid en lärare upp vad tjejer bör göra och vad killar bör göra. Så mycket bråk blir det när vi feminister sätter fart på det hela.

Ska inte skriva allt för mycket om det här ämnet nu. Kolla där, sladdrar iväg från lördagens planering. Måste verkligen sätta igång och studera vidare och komma på övningar som är bra och lärorika. Vilket är svårt när man bara sådär från ingenstans hoppar in i en bok och ska veta exakt vad de har lärt sig och kan. Så med detta sagt ska jag nu bege mig djupare i satsdelar. Ni får ha en fortsatt underbar Torsdag och imorgon väntas Dinsey Sea!